Hö i stora lass.

Sorkarna gillar det ekologiska östgötahöet jag var och fixade åt dem förra veckan och tur är väl det eftersom jag har tre gigantiska papperssäckar i källarförrådet... Tack och lov har ingen granne ännu kommenterat att det luktar 4H-gård i källaren men vi får väl se, jag delar källarkorridor med ordföranden och han har inte gjort sig känd för att hålla låg profil, direkt. När jag ställer upp pinn-bron som ett staket för att byta strö i hölådan blir sorkarna alldeles tokiga, Fjant också. Prassel betyder något bra i sorkvärlden men allt är inte hö som prasslar... Idag har jag t.ex. flyttat ikeakassar med tvätt runt lägenheten hela dagen så det blev rätt många falsklarm innan det nya höet till sist kon fram.

Three piggies happily munching on new, organic hay from a local farm.

Extreme home make over

Om man får besök av en väldigt glad och nyfiken labradorkille är en bur i matskålshöjd en rätt dum idé. Visserligen är marsvinen vana vid hundar sen Eragons, och hundens husse bedyrade att hunden bara skulle vara nyfiken och vilja hälsa, men jag kände att jag ville vara på den säkra sidan... När jag satt där och suckade över micklet att rulla in buren i sovrummet kom jag på den fullständigt geniala idén att istället ge marsvinen ett temporärt hem i duschen.

Duschen i min lägenhet är väldigt bred. Det kan tyckas förutseende eller kanske omtänksamt av duschdesignern att tänka på att en del människor behöver större utrymme i duschen men eftersom lägenheten byggdes på 40-talet är badrummet litet vilket omöjliggör att duschutrymmet blir lika djupt som brett. Designern tänkte antagligen då att "det som vi inte kan erbjuda i djup kompenserar vi för i bredd!" Duschen är därför c:a 60x140 cm stor -perfekta marsvinsbursmått!

Det gäller ju att ha besökare som inte har något emot att kissa inför publik.

Temporary very dog-proof housing for my guinea pigs -in my conveniently sized shower!

Welcome!

For the English speaking readers I might have I will from now on add captions in a language you'll understand to any picture I upload. When I have time I will go back and add captions to already published posts too, but that will have to wait for a longish bus or train trip when I have plenty of time to kill.

And just for clarification the pigs have one set of names in Swedish Bosse, Märta och Fjant and one in English Bo, Martha and Chicken. They don't care either way as long as I bring veggies.

Manikyr och Pedikyr

Three little piggies huddled in the barbie-pink carrier not quite sure what to think of their situation.

Blondie 1 and Blondie 2 were really nice (Chicken may disagree) and professional and smothered the piggies with compliments on their good looks and behaviour throughout the ordeal.

Först lurade jag in dem i transporten med hjälp av gurka och sen gick vi till veterinären. Det hällregnade och jag var orolig för att de skulle frysa eller bli blöta så jag drog en stor fleecefilt över transporten. Sorkarna var tysta som möss (eller kaniner, de säger inte heller så mycket). Det är något visst med veterinärer och djurskötare... Jag varnade för att marsvinen inte var så tama och kunde vara svåra att fånga "Jasså", säger djurskötarblondin 1, med Märta i famnen. Det gick på två röda så var hennes naglar fixade. Marsvin nr 2 till rakning blev Fjant som syns på fotot ovan. Bosse Flockledare hade gett upp hoppet om att försvara sina brudar och satt gömd under teddyfällen i transporten när det var hans tur. Till min glädje nafsade han även proffsen i fingrarna. Det är alltså inget personligt mot mej...

Allt var klart på 15 minuter och med tanke på att jag gruvat mig för kloklippning från dag 1 var det här de bäst investerade 260 kronorna någonsin. Köpa sig fri från ångest, ja tack! Dessutom överröste de sorkarna med komplimanger...

Vänlig transportbur.

När jag var liten fick man läsa Totte går till doktorn innan man gick till barnavårdscentralen på 4-årskontroll, för att man skulle vara förberedd på vad som skulle hända.

Sorkarna är inte mycket för att lyssna på högläsning, och att det inte heller finns någon passande bok att ens försöka med (Bosse går till veterinären, någon?) gör att jag får ta till andra knep. I buren står sen två dagar tillbaks deras rosa transportbur och ser vänlig, trygg och inbjudande ut -är tanken. Vi får väl se vad de säger imorgon... När jag genomfört morgondagens kloklippningsbesök vet jag också om jag har rätt i misstanken att transporten är alldeles för liten för tre timmars sorktågresa.

Reality check

(bild på liten, svart bur med något som ser ut som neonfärgade vattenrutschkanor slingrande hit och dit)

Den här är utlagd till försäljning på Blocket som "Marsvinsbur". Först blir jag full i skratt när jag föreställer mig Bosse ålandes genom neonet och sen blir jag ledsen när jag tänker på att det kanske bott ett marsvin på 40x40 cm 90-tal. Förhoppningsvis är annonsen utlagd av någon som inte ser skillnad på hamster och marsvin.
-Päls?
-Check!
-Öron?
-Check!
-Gnagartänder?
-Check!
-Svans?
-Ja, en ruskigt stor och bred sak.
-Hm, då har du, enligt den här boken, inte en hamster utan en bäver, du ska nog skaffa större bur.

(bild från Blocket)

Några fattas.

Åååh, såg just på Eragons hemsida att Leo och Gunnar fått familj. Fantastiskt, såklart... men...men... de skulle ju bott hos mej! Det var Leo och Gunnar jag var och träffade den där fredagskvällen när jag bestämt mig för att bli marsvinsmatte. Leo var lejonklippt och såg lite framtung ut. Han låg så still i knäet och blev klappad. Gunnar med sin sträva teddypäls var lika mysig och kissade på min mamma som också var med. "Herregud, hur stor blåsa har marsvin egentligen!?" Sen läkte inte Leos kind som planerat och det verkade som att det skulle kunna ta många veckor innan de skulle kunna flytta till en marsvinsnybörjare som mej. Då skulle en nybyggd bur stå tom, medan massor med flyttklara smågrisar fyllde pallkragarna på Nansensgatan. Det lät ju ganska fånigt så jag och Irene kom fram till att två andra marsvin skulle få komma till mej och sen blev det visst tre av bara farten, för inte kunde man väl skilja på Märta och Fjant? Det var så jag blev med mina två retrotjejer och tillplattade man.

Min pytteflock är fantastisk... men två fluffiga mysgossar fattas mej. Nu förstår jag hur det kommer sig att folk har tio marsvin. En dag...

Livet leker.

När jag berättade att jag köpt marsvin fick jag ganska många "men marsvin som är så tråkiga"-kommentarer. Jag vet inte riktigt var de personerna fått den uppfattningen från, men jag misstänker att det var någon kompis marsvin som på 80-talet bodde som på bilden här till vänster (borttagen). Buren säljs fortfarande som marsvinsbur och är 59x36 cm "stor". Jag vågar lova att rätt många människor skulle framstå som enormt tråkiga de med om de fick bo själva på en yta som motsvarar en klädkammare. Visst är jag marsvinsrookie, men en sak är klar. För marsvin betyder storleken allt. Storleken på boendet alltså... Jag tyckte att min bur var stor och fin ända tills det kom tre marsvin i den. (Till mitt försvar var den menad åt två...) Nu är deras bur kompletterad med en hö-trädgård och det funkar fint. De har plats att röra sig och plats att dra sig undan... men precis som en etta på 24 kvadrat med dusch i källaren kan vara ok kan situationen också bli bättre. Idag har vi möblerat om lite och jag har inte lovat dem att lösningen blir permanent, de kommer att få flytta tillbaka till lillburen när jag får gäster, men just nu leker livet för tre små tanneforsmarsvin.

Sectioned off room for a weekend retreat! This trio loves space and plenty of tunnels... Bo is blurry because he popcorns!

Det blev en hel del skutt av det slag som i marsvinsvärlden kallas popcornskutt (och för en rookie ser ut som att marsvinet får nån form av neurologiska spasmer). Det är ett sånt som är anledningen till att Bosse är suddig. Märta Matvrak sitter true to character och äter medan de andra är på upptäcksfärd.

Skräpmat

This lot loves their pellets more than I love chocolate... I've ditched the bowl because they always flip it over anyway.

Gnagarna delar min passion för skräpmat... Som tur är är skräpmat för marsvin inte pommes, utan pellets. Marsvinspellets får kruskakli att framstå som saftig morotskaka, men jag antar att det ska jämföras med marsvinens huvudföda, hö, snarare än människomat.

Marsvin blir tjocka av pellets, men enligt deras fostermamma Irene kan alla tre vara behjälpta av att lägga på hullet. Irene blev därmed marsvinens favoritperson i hela världen eftersom de, efter att jag fått det rådet, får en bottenskyla pellets att dela på till kvällsmat varje kväll. När jag kommer med grönsaker tjuter de men när jag kommer med pellets blir de alldeles tysta och lägger all energi på att försöka klättra ur buren för att komma till godiset snabbare.

Fjant vågar till och med äta utan tak, men kör fortfarande sitt trademark streck-move så fort jag rör mig...

*skakar på huvudet* sjukt...! (redigerat)

Martha and Chicken trying out oat hay which got very low marks by both jurymembers...

Jag blev med marsvin för tre veckor sen och sen dess är jag del av en ny värld, marsvinsvärlden. Det är en ganska förvirrande värld med många motsägelsefulla råd och förhållningssätt som man kan ta del av via särskilda marsvinsforum för invigda. Där kan man läsa många bra råd om vad man ska ge marsvin att äta, hur man bygger en juste bur, vad man ska göra om de blir sjuka och vad alla marsvinsljud egentligen betyder. Det är fantastiskt för en rookie som jag... Man kan också läsa annonser om marsvin som är till salu. En sak är säker, det finns väldigt många marsvin till salu och de säljs av många anledningar platsbrist, allergi, bristande intresse men även för att de inte har rätt platthet på nosen, felveckade öron eller fel färg.

Det verkar finnas två stora falanger inom marsvinsvärlden. Den ena bryr sig om öronveck och ger sina marsvin bisarra långa namn som Cherrytops Sweet Amigo eller Twice Golden Sweetheart (låter som neurotiska travhästar, ungefär). Den andra är vi som är lyckligt ovetande om hur dåligt våra pälsklingar hade gjort ifrån sig på en utställning om vi av någon anledning fått för oss att vi ville släpa smågnagarna runt länet för att visa upp dem på en liten handduksklädd bricka. Det är kanske olika sätt att se på saken... Jag kommer aldrig få några marsvinsungar (Bosse skjuter som bekant lösa skott och även om han inte gjort det skulle jag aldrig våga utsätta nån av flickorna för risken) men jag kan inte föreställa mig att jag om jag nu hade följt en av mina flickor genom hela graviditeten, dansat av glädje när allt gick bra, gossat, namngivit och tagit hand om ungarna i fem månader sen göra mig av med en av dem för att den inte går att avla vidare på. Där har jag förklarat inläggsrubriken, tror jag.

Tredje söndagen

Söndagsstädningen börjar bli en tradition. Smågrisarna blir alldeles till sig i trasorna av nytt hö, ny fleece och nytt teddytyg. Jag har tagit en paus med gosförsöken och vi trivs mycket bättre tillsammans nu. Annat nytt på marsvinsfronten är att Märta i ett försök att göra buren mer jämställd nu försöker humpa Bosse lika mycket som han är på henne, Fjant har tuffat till sig ytterligare men är fortfarande en god definition på hispighet.

Sweet piggies sharing a sunflower (but only because it was too big to run off and hide with)

Solros var tydligen fantastiskt gott, hela blomman försvann medan jag var i tvättstugan. Nåväl, det blir inga fler på länge, det var den enda på balkongen...

I can smell cucumber too!!

Brave Chicken dining "al fresco"!

Bo totally approves of my sewing skills. (cosy tunnel made from IKEA vetbed)

Family supper in the front yard.

Långt inlägg om gos.

Att säga att inget av mina marsvin är särskilt intresserade av att gosa med mig vore en underdrift. Bosse får jag visserligen tag på men i famnen är han hal som en ål med en enda önskan -att komma tillbaka till buren. Märta skriker och ålar sig så jag oroar mig för att grannarna ska knacka på och Fjant är ännu värre. Rådet jag fick var att ta upp alla tre i famnen för att de på så vis skulle få trygghet från varandra. Om nån försökt att ta upp tre rymningsbenägna marsvin i famnen vet ni att det är ungefär lika lätt som att äta blåbärssoppa med uppånerpåvänd sked, de bara "rinner iväg" åt alla håll. Lösningen blev en låg låda med filt i som alla tre fick plats i (speciellt som Fjant panikslaget försökte dra nytta av takhöjden och till sina kompisars förtret försökte gömma sig under dem). När jag lagt om filten om mina tre sirener så att de inte kunde rymma insåg jag att de nu inte kan se mig, och vad är det då för mening att tränga ihop dem i knäet? Goda grönsaker ska de också få i knäet, de sa Irene, så fram med salladen och gurkan. Märta, som fått mellannamnet Matvrak och Bosse hugger in mellan skriken medan Fjant nu helt tystnat och försöker gräva sig ut underifrån. När grönsakerna är slut smakar mina fingrar gurka, vilket får Bosse att vilja äta på dem.

Gosfaktorn var vid det här laget oändligt låg, alla tre marsvinen verkade panikslagna, jag kände mig som världen elakaste människa och fingrarna gjorde ont. Så tillbaka i buren med marsvinen och så fick de lite extra sallad i ett från min sida patetiskt försök till kompensation. Sen satt de och hostade alla tre (jobbigt för halsen att skrika, antar jag) och åt upp kompensationssalladen. Det måste man ändå säga till marsvins fördel, de är inte långsinta.

Fortsättning följer...

Fjant

Fjant är beige-vit och jag kommer överväga ett mer smickrande namn på henne när hon slutar att bete sig som hon heter. Till hennes försvar ska föras att hon räddades från en reptilmässa där hon såldes som levande ormmat. Hur nån kan titta på ett marsvin som Fjant och tänka "Den där lilla pälskorven ska jag ge till Sir Vääs, och att det innebär att pälskorvens sista ögonblick i livet är att skräckslagen bli inträngd i ett terrariehörn av en stor orm känns inte ett dugg jobbigt, det är bara naturens gång" begriper jag inte. Klart att ormar också ska äta, men de kan äta död mat också.

Fjant får ofta formen av ett beige-vitt streck då hon far genom buren från hus till hus på jakt efter skydd i denna otrygga värld. Ett stort framsteg för Fjant är att hon numera rätt ofta tar grönsaksbitar från mig om jag sitter alldeles stilla. Hennes tidigare approach till grönsakstajm var att fara runt som det ovannämnda strecket och försöka sno grönsaker ur sina sambors munnar samtidigt som hon ignorerade min utsträckta och grönsaksfyllda hand. Det är det som är grejen med Fjant, hon är hispig och skraj, men så snart jag inte är vid buren är hon en tyken rackare som sätter både Märta och Bosse på plats.

Märta

Märta är röd-vit och är lika intresserad som Bosse av saker som kan ätas. Hon är snabb att uppmärksamma situationer som kan innebära något att tugga på och kan vara den smartaste av de tre (vilket inte är någon större prestation, men ändå...).
Märta är oftast målet för Bosses amorösa närmanden och hon har två standardsätt att reagera på. 1) Stick din perverse pälsgubbe! *kissar i Bosses ansikte* , och 2) Åååh, inte ikväll, Bosse, jag har huvudvärk *pip, tjut*. Märta är dock den typen av tjej som svenska domare anser att majoriteten av kvinnor är. Hon säger nej men menar ja eftersom hon ofta så snart Bosse gett upp är där och svänger på den obefintliga svansen. Det är möjligt att hon läst någon Aftonbladetartikel om att killar gillar svårfångade tjejer, eller så är hon bara obeslutsam.

Bosse

Bosse, som är den lilla flockens överhuvud är en välbehållen man (marsvin...) i sina bästa år. Han är brun och vit i en mycket smakfull blandning och har en virvel i pannan som får honom att se aningen tillplattad ut i vissa vinklar. Bosse är kastrerad, men det har han sannolikt ingen aning om, eller så är det det han har (bara kul, inget ansvar!) när han kurrande och rumpvickande försöker förföra sina två kvinnliga burkamrater.

Bosse har också ett genuint intresse av saker som går att förtära. Som en sann empiriker ger han det mesta som kommer i hans väg ett utvärderande nyp.

Grisarna

Jag har tre marsvin, alla kommer från Eragons Omplacering i Göteborg. För er som har frågan på tungan så är svaret ja, det finns omplaceringshem för marsvin. Det finns tack och lov människor som tycker att det är väl använd tid att ta hand om små gnagare som betingar ett ekonomiskt värde jämförbart med ett par HM-jeans. Många skaffar marsvin på ungefär lika lösa boliner som man köper ett par jeans, öppet köp i 30 dagar eller bytesrätt och inser efter ett par månader att de tröttnat och väljer då ett av 4 alternativ. 1) Lägger ut Snuttan och Gullet inkl. bur, vattenflaska osv på Blocket för 50 kr, 2) Lämnar sent en kväll i november Snuttan och Gullet i en kartong utanför Blå Stjärnan, 3) Övertalar Kalle och Lisa (marsvinens matte och husse i förskoleålder) att Snuttan och Gullet är vilda djur och kommer klara sig fint i Slottsskogen, eller förhoppningsvis 4) Ringer ett omplaceringshem och ber detta hitta en ny familj åt Snuttan och Gullet.

Jag har fått ta hand om Bosse, Märta och Fjant. De ska få var sin presentation!

Det här borde jag gjort för länge sen...

Bakom mig hör jag det rytmiska malandet av tre, mycket små, idisslare som njuter av sin hö-middag.

Jag har nätspanat på marsvin länge, kollat på omplaceringsmarsvin, marsvinsforum (ja det finns, flera stycken!) och till och med gått in i en och annan djuraffär med samma osäkra ansiktsuttryck som blivande föräldrar som just kissat finsk flagga på gravtestet går in i barnvagnsbutiker. Ska jag höra till den här världen? Ska jag bli smådjursmatte?

Marsvinen levererades av min syster en torsdagkväll, stinna av gurka, och på söndagen när hon skulle tillbaka till Göteborg kändes det nästan overkligt att pälskorvarna skulle stanna hos mig. Men stanna var precis vad de gjorde och nu har jag varit marsvinsmatte i tio dagar.